Filmen utspelar sig under andra världskriget, men är inte alls en krigsfilm. Filmen fokuserar nämligen på den judiske Guido Orefice som faller för den vackra Dora. Dock är Dora förlovad med en annan man, men Dora, vars känslor är densamma för Guido, lämnar fästmannen på ett minst sagt spektakulärt sätt. Guido och Dora gör sig hemmastadda hos Guidos farbror och får en son, Giosuè. Men lyckan är kortvarig då familjen hamnar på ett koncentrationsläger. Istället för att berätta den hemska sanningen för sin son bestämmer sig Guido att dra en liten vit lögn för Giosuè: det är en lek, och samlar man ihop tusen poäng får man åka hem.Filmen är väldigt rolig, trots det hemska som ligger och lurar i bakgrunden. Man vet ju att det är hemsk, och att man tycker att det är rolig gör det kanske ännu hemskare. Att man sitter en hel film och försöka klura ut slutet är en helt annan sak med den här, för i det här fallet vet man hur det slutar. Samtidigt så gör det inte det för man tror att alla ska dö, men det gör de inte!
Hursomhelst är filmen lika hjärtskärande som rolig vilket oväntat gör den så mycket bättre. Det gör absolut inget att den är på italienska, det var en härlig omväxling för en som bara tittar på engelska filmer. För den som inte har sett filmen så är den verkligen att rekommendera.
