söndag 23 november 2014

Mycket väsen för ingenting

Mycket väsen för ingenting är den svenska titeln på filmen Much Ado About Nothing från 1993, regisserad av Kenneth Branagh, som är baserad på William Shakespeares pjäs med samma namn.
I rollerna ser man bl.a Emma Thompson, Denzel Washington och Kenneth Branagh själv.

Själva handlingen är lite svårförklarad för det är mycket som händer, men lite kortfattat så handlar det om ett stort sällskap som bor i ett stort hus någonstans i Italien som får besök av en prins, hans elaka halvbror och hans riddare. Den yngsta av riddarna blir kära i den yngsta dottern i hushållet, och på en maskeradbal bestäms det att de ska få gifta sig. Dock förstör den elaka halvbrodern till prinsen allt genom att få den unga riddaren att tro att hans kärlek är otrogen mot honom. Därför avbryter riddaren bröllopet (många mordhot förekommer även i och med detta).
bild från Google
Senare reds allt dock ut och de lever lyckliga i alla sin dagar. Samtidigt som allt det andra händer luras en äldre dotter, Beatrice, och en av riddarna, Benedick, att den ena har känslor för den andra och vise versa. De verkade känna varandra sedan innan och var båda fast bestämda att de aldrig skulle gifta sig, men även de faller för kärleken.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här filmen, den var inte alls dålig, men det kändes lite som en sådan film som visas på TV om och om igen på en kanal som ingen tittar på. Alltså lite bortglömd. Den var dock ganska bra, med bra skådespelare och humoristisk, och därför är det så tråkigt att filmen känns bortglömd. Fast vad vet jag, bara för att inte jag hade sett den innan betyder inte det att den är det. Eller var, den är ju ändå från 1993…

Denna film var också baserad på Shakespeare och om jag hade levt på renässansen hade jag definitivt betalat för att se pjäsen för den var ganska rolig. Dock är handlingen kanske lite konstig då och då, men allt kan inte vara perfekt.

torsdag 13 november 2014

Romeo + Juliet

Romeo + Juliet är en amerikansk film, regisserad av Baz Luhrmann, från 1996 som baserar sig på William Shakespeares pjäs Romeo & Julia. Filmen utspelar sig i en "modern" värld (90-tal) med bl.a pistoler, bilar, skyskrapor och massa neonskyltar, men dialogerna är tagna från originalpjäsen.
I huvudrollerna ser man Leonardo DiCaprio som Romeo Montague och Claire Danes som Juliet Capulet.

Vi såg denna filmen i skolan och jag måste säga att även om jag har sett den innan så var den lika bra som förra gången. Jag gillar nog mest själva platsen de har byggt upp; den de kallar Verona Beach. Jag gillar att filmen inte känns som en film, utan att den känns mer som en pjäs.

Det jobbiga med filmen är väl hur de talar. Filmmakarna får tummen upp för att de behållit de originella dialogerna, men det är väldigt svårt att hänga med i den gamla engelskan. Om vi inte hade haft svensk undertext hade jag bara fattat vart 20:e ord ungefär.

Det fanns också väldigt många bildspråk i det de sa, t.ex:
"Arise, fair sun, and kill the envious moon,
Who is already sick and pale with grief,
That thou her maid, art far mote fair then she" - Romeo
och det är ju helt Shakespeares fel. Jag säger inte att jag inte tycker om det för det gör jag, jag gillar hur det blir som i en fantasi och det blir så där perfekt magiskt, men i slutet av filmen hade de gjorts så många referenser till stjärnor och planeter att jag nästan blev trött på det. Nästan.

Sedan tycker jag också att användningen av pistoler är lite tråkig; jag får inte Shakespeare-känslan när de drar fram dem.
I början kändes filmen också lite plastig. Med det menar jag att den i början kändes overklig på ett sätt som nästan gjorde den löjlig.

Icke desto mindre är filmen baserad på Shakespeare, och hans pjäser är väl ändå de bästa i världen, så vad kan gå fel. Det kan heller inte gå fel när man har Leonardo DiCaprio i huvudrollen (det kan det aldrig).