torsdag 17 juli 2014

Möss och Människor

Det var ett tag sedan jag skrev på bokbloggen och det kanske inte är så konstigt, för det är ju sommarlov! Men medan jag satt och funderade för mig själv, mitt i sommarlovet, på en bokserie jag precis läst ut, tänkte jag på min bokblogg och kom på att jag aldrig skrev en recension om den sista boken vi läste innan sommarlovet. Så här kommer den!

Möss och Människor är en bok skriven av John Steinbeck. Det är en oerhört kort roman med 6 kapitel på under 100 sidor och det tog mig mindre än en dag att läsa ut hela. Den finns även som film (men jag rekommenderar att du läser boken, det är värt det, jag lovar).

Boken handlar om George och Lennie som har varit vänner sedan de var små. De har en dröm om att tjäna tillräckligt mycket pengar så att de kan köpa sig en egen gård och arbeta för ingen än dem själva, så George skaffar dem ett jobb på en ny bondgård. Det enda problemet är det att Lennie har en mental nedsättning och glömmer saker och ting hela tiden, och bryr sig endast om mjuka saker som han vill ta på och hålla och klappa. Som kaniner. Lennie älskar kaniner men är samtidigt en stor och kraftig karl, han förstår inte att han kan döda de små mjuka varelserna så George måste hela tiden passa på Lennie och se till att Lennie inte smeker döda möss i fickan eller leker med hundvalpar. George få kämpa för att de ska få behålla jobben, men ibland vill han bara slippa Lennie för gott och få lugn och ro.
På den nya gården möter de nya, intressanta människor så som Slim, Curley och Candy. Alla tycker de att George och Lennie är ett udda par, en syn man inte ser så ofta. Curley däremot stör sig på Lennies utseende och beteende, ja allt, och därför hamnar de i en tvist. Vilket George har försökt undvika med alla medel, och det kan bara sluta på ett sätt: med tragedi.

Jag tänker inte förstöra slutet så jag stoppar där men jag vill säga att ni borde läsa den. Otroligt mycket bättre än jag hade förväntat mig! Jag kan dock lugnt säga att Möss och Människor är en tragedi av de värsta slagen där lycka övergår i en fruktansvärd katastrof. Början och slutet var väldigt rakt på sak; börjar mitt i och tar sedan bara slut. Ändå tycker jag att det var en väldigt intressant bok med mycket händelser på väldigt få sidor. Fortfarande slår det mig hur John Steinbeck lyckades få med så mycket berättelse och olika känslor på så få sidor.