På västfronten intet nytt är en en film som utspelar sig på västfronten under första världskriget. Den är baserad på boken med samma namn, skriven av Erich Maria Remarques 1929.
Versionen vi tittade på var en brittisk/amerikansk version från 1979, men det spelades också in en 1930.
Original titel: All Quiet on the Western Front
Filmen handlar om den tyska 18-åringen Paul Baumer som har hamnat vid västfronten tillsammans med sina klasskamrater. Innan de hamnade vid fronten fick de gå i militärskola och bli tränade och tillsagda vad de ska göra; vad de ska göra för fäderneslandet.
Först var de flesta av kamraterna glada över att tjäna landet, men efter långa dagar och nätter i bunkrarna börjar de bli oroliga. När den förste klasskamraten stryker går det bara utför och tillslut är det bara Paul kvar. Efter att Paul har fått åka hem åker han tillbaka till fronten, för att han har varit där i fyra år och känner igen den platsen som den enda verkligheten. Där dör han sedan, precis som alla andra.
För några veckor sedan såg vi denna filmen i historia, eftersom vi arbetade med första världskriget. Därför kan jag inte säga varför jag valde att se filmen, eftersom jag inte valde den, men jag kan säga att den var sådär. Jag har aldrig gillat filmer med krig (jag tycker inte om krig överhuvudtaget) så det är lite svårt att säga vad jag tycker om den eller vad den hade för syfte och allt det. Jag kan dock säga att jag gillade den för att den visade rättvisa på ett sätt. Inte att det var någons fel eller "det är så synd om oss", utan för att den visade hur verkligheten var, hur rättvisan såg ut då.
De första orden i filmen följer såhär:
"Denna film är varken en anklagelse eller bekännelse och allra minst ett äventyr. För döden är inget äventyr för alla som ställs öga mot öga mot den. Filmen försöker berätta om en generation män, som även om de undkommit granaterna, blev förstörda av kriget."
Och det här gillar jag. Hur många gånger har inte folk bett en att bara säga det man vill och inte ge konstiga signaler? Den här texten i början av filmen visar ju precis vad syftet med filmen är, och man blir faktiskt påverkad av detta under hela filmen ända till slutet.
 |
| Richard Thomas i rollen som Paul Baumer |
